Krigaren

Krigaren kämpade på sin väg utan tid
hans hjärta det blödde i varje strid

Tyst var världen när hoppet fick sken
på krigarens väg glödde en sten

Dess budskap var rent som klaraste vatten
den lyste upp krigarens väg om natten

Vem kan ärofyllt dess budskap bära?
Ingen kunde sten från krigare sära

Då månen blev gömd bakom solens strålar
de vackraste vågor havet målar

Krigaren följer dess böljande mönster
starten av liv här har sitt fönster

En skugga på en våg då plötsligt talar
krigarens svärd mot marken dalar

Hennes hårsvall som guld kring ansikte ramar,
Krigarens hand om stenen kramar

Bedövad faller piraten ner
bredvid krigarens svärd hon ler

Högre makter finns här att finna
En vilja, ett hopp utan viljan att vinna

Utan viljan att i mer strider kämpa
piraten har funnit vad inget kan bekämpa

Krigaren ser i grå ögons djup
allt som de berättar kan aldrig ta slut

Så självklart som jordens runda form
känslor blir havet när det blåser i storm

Piratens hjärta pulserar av livet
allt det liv hon aldrig tagit för givet

Dess bultande sång krigaren hör
och upp ur sitt inre en gåva han för

En sten med ett budskap så stort att bära
i denna finns hans själ alltid nära

Han räcker den över till kvinnan han mött
något mäktigt på denna plats är fött

Tiden står still och två hjärtan blöder
luften emellan två människor glöder

Piraten hon fann den vackraste skatten
när hon seglat på den tusende natten

En lysande sten hennes väg ska leda
dess glöd hennes hjärta aldrig kan sveda

Tillsammans över de djupaste haven
glömmer de alla de tysta kraven

Den vackraste krigare piraten har skådat
har Gud nu äntligen henne benådat?

Hon finns i luften som han andas
han är hennes sol när morgonen randas

Hon är skuggan på marken där han går
han är vinden i hennes hår

Skeppet det seglar med dyrbar last
ödet blåser vinden i deras mast

Kommer stormen driva dom för nära varann,
sagan förtäljer inte om ödet vann

Sida vid sida vid fören de står
piraten och krigaren varandra förstår

Ingen förstår vad som dem samman fört
men ordet kärlek har du väl hört?

Piraten hon står vid skeppets kant,
Nu ser hon med klarhet, det som är sant

Skatten hon hitta på tusende natten,
Vila återigen i de mörkaste vatten.

I vackraste koraller hon bäddat den ner,
Av sådana skatter finns ej fler.

När solen tar över månens sken,
En tår lämnar spår på hennes kind så len.

Var det en dröm, en saga att minnas?
Krigarens doft kommer alltid att finnas.

Dimman den lättar på böljande blå,
Hoppet hon andas och stark hon stå.

Vid världens ände, där tiden står still,
Det finns jag att hittar när planeterna vill.

Vinn dina kamper, slåss för ditt blod.
Sänk aldrig blicken och mins hur vi stod.

Vi mötes på stranden med hopp att finna,
Men tiden den ville oss ej övervinna.

Ödet- vad har det i sitt sköte?
Hon alltid vill minnas deras första möte.

Om kärlek sagan berättade den gången,
Vi får inte glömma den vackra sången.

Där skatter samlas och drömmar slår in,
Kanske möts vi där igen krigaren min.


******************************

I hope so fair Pirate,
for a day must come,

When you raise your sights
and see what you’ve done

For you lay now to rest
a beautiful treasure

In the depths of an ocean
void of love, void of pleasure

Far down he lay,
condemned to this doom

The bows of her ship
hit the waves with a boom

Be still now my heart
it’s not her that you hear

just the echos of life
that you hold so dear

So rest now in peace
and smile on the past

On a Pirate you love
and the sails on her mast

Sullen she stands
as she heads for the mane

Strong once more
and alone once again

A solitary tear falls from her eye
and the ocean it roars

My eyes are awoken,
I shall sleep no more

But arise from the depths
and feel the wind in my face

I will fight, love and conquer
and look for the fair

Golden locks
May one day yet call

If the treasure was found,
dare you feast on the haul?

Would you once again
put me under your spell


Time will tell …..





Dear God, have mercy, upon my soul